Historia

Rasens Historia

 

Rasen härstammar från en liten förstad till Stuttgart i södra Tyskland – nämligen Leonberg. Upphovsmannen till rasen Leonberger var Heinrich Essig (1808 – 1889). Han var mycket känd för sin hunduppfödning under den tiden och en sann djurvän. Heinrich födde upp flera olika raser under sina 50 år som aktiv hunduppfödare bl.a. newfoundlandshund, landseer, grand danois, tibetansk mastiff, bulldogg samt jakthundar av skilda raser. Leonbergen är en korsning mellan newfoundland, st. bernhard och pyrenée.

 

Heinrich parade sin St. Bernhardshane med en svart – vit newfoundlandstik, kullen föddes år 1839 och denna kull vart starten för rasen vi idag kallar för leonberger. Valparna från denna kull vart svart och vit fläckiga, de hade St. bernhardernas storlek (vilket inte var så stort på den tiden – rasen var då en ganska smidig och stark sådan för att klara av sitt tunga arbete i Alperna). Efter fyra generationer med de egna ”nya” hundarna införskaffade sig Heinrich ytterligare en St. bernhardshane. Båda St. bernhardshannarna kom från ett kloster i Schweiz – i utbyte mot den sista införskaffade hanen gav han munkarna två leonbergervalpar. Av munkarna fick hundarna bra kritik om utseende, mentalitet och vaktinstinkt - ryktena spred sig om den nya rasen från Leonberg och intresset för den tog fart. Essing ville utveckla rasen och använde då en pyrenéehane till sin stam.

 

I mitten av 1800 – talet hade Essing nästan uppnått sina önskemål om rasens mentalitet och fysiska utseende, nämligen storlek, kraftfullhet samt ett utmärkt spårsinne efter S:t Bernhardshunden och godmodighet, full trohet till sin familj, rörlighet och simglädje med påfallande uthållighet i vatten från Newfoundlandshunden samt vaksamheten och den goda synen från Pyrenéern.

År 1846 föddes den valpkull som erhöll rasnamnet och som kom att likna lejonet i staden Leonbergs stadsvapen. De hundar Essing föredrog var vita eller silverfärgade med svart mask. Men färgen övergick ju under årens lopp ibland till svartvitt, ibland till vit-svart-röda hundar och slutligen till allt fler rödbruna, guldgula och lejongula med svart mask.

 

Leonbergerskaran var på den här tiden brokig och ur de ovannämnda färgerna kom, även sandfärg, silvergrått (s.k. silvervarg) hundar med mycket svarta hårspetsar och gul botten (s.k. guldvarg) är det många som fortfarande spekulerar i. När leonbergen fick ännu större ryckte var de många – även på den här tiden som tycket det var konstigt med alla färgvariationer. En del tror att andra raser är inblandade med tanke på färgerna.

Efter 1870 vart rasen något av en modehund – människor med mycket pengar skaffade sig alltså en leonberger som på den tiden var ganska dyra. Rasen exporterades till så gott som hela världen – de första leonbergerna kom till Sverige i början på 1800 - talet. Lite senare kom även rasen ut i utställningsringarna. Efter Essings död upprättades en intresseförening för rasen år 1890 och 1895 bildades den första egentliga rassammanslutningen. Samma år upprättades rasens standard – och man räknar rasen som helt renrasig från 1895. Rasstandarden har omarbetats många gånger - år 1897, 1922, 1938, 1950, 1955, 1964, 1973, 1978 och 1996.

 

När rasen hade etablerat sig bra över världen kom 1:a världskriget och rasens antal föll stort. Enligt historierna sägs det att endast 4 – 5 renrasiga leonberger fanns kvar och att de var tvungna att börja korsa in de ”ursprungliga” raserna för att leonbergen skulle överleva. Under 2:a världskriget blev saken inte mycket bättre – förmodligen han rasen aldrig byggas upp så pass att den skulle vara ohotad – säg vem som inte kände sig hotad under 2:a världskriget. År 1945 föddes 5 kullar med tillsammans 23 överlevande valpar. Många insatser gjordes för att bevara rasen och år 1955 föddes 22 kullar med 94 överlevande valpar. Hoppar vi till år 1975 finner vi att 49 kullar fötts med tillsammans 296 valpar. Under 1980-talets början föddes ca 500 - 600 valpar per år i Västtyskland.

 

På 1970-talet kom de hundar som skulle bli föräldrar till de första kullarna av rasen i Sverige och Norge. Hundarna kom från Danmark och kennel Troldegaards. 1974 kom Troldegaards Lion till Solveig Linde och 1978 kom Troldegaards Cerberus och Troldegaards Tanja till Margareta Gustafsson och Sven Eskner. De två sist nämnda blev 1979 föräldrar till den första kullen i Sverige.

Copyright © All Rights Reserved

 

Angelica & Christian Klavbäck

Sörängsvägen 3, 611 99 Tystberga

leodals@hotmail.se Mob: 0735-424593 (A)